Intervju med Jake Nolan (The Paramedic)

Dom släppte sin debutplatta, Smoke & Mirrors, 23 Oktober 2012 via Bullet Tooth. Till sommar släpper kvintetten från Daytona, Ohio i USA sin hett efterlängtade uppföljare Diary of my demons och ska nu visa världen var skåpet ska stå. Vi fick en pratstund med en av bandets två gitarrister, Jake Nolan, för att ställa frågorna du vill ha svar på.

MickeyMike.se: Hur började det för er i det The Paramedic?
Jake Nolan: Det började för ungefär 10 år sedan,  jag började spela musik med mina vänner i ett garage. Jag höll precis på att lära mig och spela gitarr och alla andra höll också på att lära sig sina instrument. Vi var urusla, men bortsett från att vi var dåliga musiker delade vi en stark kärlek och passion för musiken. Bandrepen va det enda vi såg fram emot under veckorna. Vi gick på högstadiet och ska jag vara ärlig så tror jag att vi alla var på väga att kugga för att vi var mer oroliga över hur vi skulle få bandet att låta bra. Med tiden, så blev vi bättre och fick galnare idéer och tillslut blev vi var vi är idag.

MM: Hur kom ni på bandnamnet The Paramedic?
JN: Vi la inte så mycket tid på det. Vi hade en lista med några olika bandnamn på som vi skulle bestämma oss ifrån. Vi ville ha ett ord som kom med en stark visuell anknytning som skulle göra det svårt för folk att glömma oss. Vi visste att orden i vårt bandnamn inte skulle betyda nåt egentligen, för när du är ett fan av ett band så får orden i bandnamnet en helt ny innebörd. Man skapar sin egen innebörd när man älskar ett band och den faktiska betydelsen av orden försvinner.Vi tyckte att bandnamnet The Paramedic lät riktigt coolt.

MM: Hur skulle du beskriva er musik?
JN: Jag skulle beskriva den som nervös. Vår musik har väldigt hög energi och är ibland väldigt oförutsägbar. Vi försöker ta dom oförutsägbara aspekterna och blanda dom med medryckande och igenkännliga refränger med hooks för att försöka skapa vad vi tycker är riktig cool musik.

MM: Nu med er uppföljare Diary of my demons på gång, hur har ni utvecklats som musiker sen debutskivan Smoke & Mirrors?
JN: Jag vet att det låter kliché, men vi bokstavligt talat bara satte oss ner och spelade in den musiken som kom ut ur oss. Vi tänkte inte så mycket på det och bara gjorde det som kändes rätt. Som ett resultat, så skrev vi låtar som folk förmodligen aldrig skulle förvänta sig av oss. Musicerandet på den här plattan är i stort sett noll. Särskilt mitt gitarrspelande är väldigt framtonat på den här plattan och det var nåt som jag inte brydde mig om att visa på Smoke & Mirrors. Trummorna är fantastiska, gitarrerna är fantastiska och Michael gav verkligen allt när han skrev texterna. Det är seriöst riktigt vacker sång på den här plattan och inte bara det, men jag tycker vi skrev bättre låtar rent generellt. Det är något du ska förvänta dig. Om ett band inte skriver bättre låtar för varje platta, varför fortsätter dom fortfarande att skriva musik? Vi vill alltid se till att våra fans har något att se fram emot ifrån oss.

MM: Vad kan vi förvänta oss av Diary of my demons när den släpps i sommar?
JN: Man kan förvänt sig bli tagen på sängen. Det är inte en platta som du trodde vi skulle släppa, men på ett bra sätt. Dom flesta fansen blir avskräckta när ett band släpper en platta som inte var förväntad, men kalibern i musiken som vi är på väg att släppa är mycket högre än vad dom övriga banden i den här genren gör. Jag säger inte att vi är bättre än någon annan eller nåt sånt, för det är vi inte. Jag menar bara att vi höjer ribban. Folk har alltid flockats kring olika band av olika anledningar och folk har haft överseende med vissa band av olika anledningar. Allt jag vet med säkerhet är när den här skivan släpps, så kommer ingen kunna snacka skit.

MM: Vad influerar er i er musik?
JN: Jag är en konstig kille. Musik är ett språk för mig. Det är inte så mycket att livet har inspirerat mig, utan mer att musiken är det enda jag vet hur jag ska göra i mitt liv. Livet och musiken är samma sak och då menar jag inte som en 13-årig flicka på Facebook menar det. Jag menar, det är den jag är, det är vad jag är, det är vad jag gör. Jag tror att dom flesta influenser som formar vår musik är det som är inom mig för stunden och vad jag behöver säga. Det är den överblivna energin som jag inte får ut på ett annat sätt som en vanlig människa skulle göra. Åtminstone musikaliskt, inte textmässigt kanske.

MM: 5 plattor som haft den största inverkan på hur The Paramedic låter?
JN: Innan jag går igenom listan, så var förberedd på en del konstiga saker.

Blink 182Enema of the State – Om det inte vore för den här skivan skulle jag inte hålla på med musik idag. Det bandet och speciellt den här plattan ändrade hela mitt liv. Det visade mig i en ung ålder vad musik kan vara och vad det borde vara. Den visade mig att musik inte behövde vara gravallvarlig för att vara livsförändrande. Den här skivan gjorde mitt liv roligt

Taking Back SundayTell all your friends – Den här skivan är allt. Det var den här skivan som fick mig bestämma att satsa allt på musiken och starta ett band och ge allt jag hade. Det är en av dom bästa skivorna som någonsin släppts och det är inte menat som något dåligt när jag säger det, den är faktiskt fantastisk! Men seriöst, den typ suger. Låtarna var dom mest fantastiska låtar jag någonsin hört och det var så mycket känsla och innebörd bakom allt och jag kunde inte sluta lyssna på den. Sången var dock hemsk, inspelningen lät som den var gjord av en hemmaradioanläggning i någons garage och det var bokstavligt talat det bästa jag någonsin hört i hela mitt liv. Den här skivan visade mig att även om jag sög riktigt hårt, så hade jag fortfarande en chans. Jag tror att den här plattan är ansvarig för en hel drös uppkomna band som kom vi den tidpunkten.

Lady GagaThe Fame – Utan tvekan, så tycker jag att det här är vår generations bästa skiva. Säg vad du vill, håll med eller inte, men det är så mycket skönhet på den här skivan. Musiken har så många lager, så mycket djup. Låtarna är perfekt konstruerade och du kommer ha en bra stund när du lyssnar på skivan om du öppensinnat ger den en chans, oavsett vem du är. Jag är en person som uppskattar olika typer av musik och den är överlägset min favoritskiva genom alla tider och den har inspirerat mitt låtskrivande mer än vad man kan tro. Det är något för alla låtskrivare att lära från den här skivan och det är dagens sanning.

DrakeNothing was the same – Den här skivan inspirerade atmosfären på Diary of my demons. Jag tror att det va det enda som jag och Mike lyssnade på under hela tiden vi skrev plattan. Det här är en annan sak som kanske låter dumt, men Drake är en riktigt djup kille som skrev en riktigt djup skiva. Han är inte rädd för att visa sina känslor på det mest utlämnade viset. Den är så full av sorg, ånger och ilska och det är förklätt genom dessa fantastiska beats och ljud. Den tanken i sig är super inspirerande och idé provocerande. Jag tror att vår kärlek till musik i allmänhet är gränslös och det gör verkligen oss till dem vi är och den här skivan är ett stort exempel på hur något annorlunda från vad du själv håller på med kan inspirera och lära dig. Var uppmärksam på allt, allt har något att erbjuda.

Brand NewDeja Entendu – Förmodligen en av dom bästa skivorna genom alla tider. Jag borde egentligen inte behöva säga något om den. Det känns som om den här plattan måste ha inspirerat dig på något sätt någon gång om du spelar musik överhuvudtaget. Om inte, seriöst, vad håller du på med? Dom här killarna är bara perfekta och det här är deras perfekta platta enligt min mening. Allt är så sorgligt och av någon anledning så blir man glad av att lyssna på sorglig musik.

MM: Slutligen, var ser du dig själv om 5 år?
JN: Jag ser mig själv fortsätta göra det här med mitt band om 5 år. Det här bandet växer för varje år, tar 20 steg längre varje år och det kommer inte sluta. Om 5 år kommer jag se saker som jag inte ens kan föreställa mig ännu. Jag kommer göra saker som jag inte ens kan tänka mig ännu. The Paramedic är ingen hype, vi är rockstjärnor! Det är vår tur att glänsa. Let’s go!

The ParamedicThe Paramedic är från vänster: Colten Terrel (trummor), Sean Salasny (gitarr), Mike Luciano (sång), Jake Nolan (gitarr) & Brandon Wallace (bas).


The ParamedicEddie Would be proud från skivan Smoke & Mirrors.

The Paramedic på Facebook

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

  • Mest klickade senaste 2 dygnen

    • Inget
  • Arkiv

%d bloggare gillar detta: